"Analysen av det skriftliga källmaterialet visar att människooffer med stor sannolikhet har utgjort en levande föreställning och en levande praktik i den fornnordiska kulturen. 

Denna slutsats håller för en kritisk granskning och befäster uppfattningen att människooffer har utgjort en levande tradition från äldre järnålder in i vikingatid. 

Även formaliserade dedikationer och kultformler som gefa Óðni til sigrs sér ’ge/offra (NN) till Oden för sin(a) seger (eller segrar)’ speglar en kulturellt stipulerad förlaga som kan kategoriseras som ett offer utifrån den i avhandlingen givna definitionen. 

I dessa fall speglar den rituella handlingen och utsagan en på förhand stipulerad kommunikation med en gudom genom dödandet av en människa, där denna ges som en gåva till den gudomlige mottagaren. Det rituella dödandet och offret är utslag av en vidare praktik av rituellt våld, och fenomenet är sammanbundet med en specifik ideologisk och kulturell kontext."

https://www.doria.fi/handle/10024/178514

Ofra menneske som heng frå tre, frå tekstil ved Oseberg-skipet.